BOA+ utredningen ger fler
pusselbitar inför beslut om hur
och var matavfallet ska behandlas

Under 2008 och 2009 genomförde Käppalaförbundet tillsammans med SÖRAB projektet ”BOA – Biologisk behandling av Organiskt avfall med hjälp av Avfallskvarnar”. Projektet kan ses som en förstudie med syftet att hitta det mest lämpliga sättet att öka behandlingen av matavfall, främst från hushållen.

I projektet undersöktes tre olika scenarier för omhändertagande av matavfall:

  1. Köksavfallskvarnar i hushållen kopplade till det kommunala avloppsnätet.
  2. Köksavfallskvarnar i hushållen med tanklösning, där sedan matavfallet transporterades till Käppalaverket antingen med avloppsnätet, eller separat pipeline eller biltransport.
  3. Källsortering med kärl och biltransport av matavfallet för behandling på en central anläggning. Matavfallet transporterades sedan till Käppalaverket antingen med avloppsnätet, eller separat pipeline eller biltransport.

Resultatet av förstudien var att det tredje scenariot med central förbehandling var det som lämpade sig bäst för att uppnå det nationella målet att 35 % av allt matavfall ska behandlas biologiskt. Dessutom visade det sig att det även passade sig bäst ur flera olika hållbarhets- och lämplighetsperspektiv (Käppala/SÖRAB, 2009).

BOA+

Under 2010 startades projektet ”BOA+”. Detta projekt går vidare utifrån slutsatserna från BOA-projektet och fokuserar närmare på ekonomin kring omhändertagandet av matavfallet. Detta projekt har behandlats i flera delrapporter under 2010:

  • ”Kostnadsberäkningar för behandling av matavfall i BOA+-projektet” (Kemakta, 2010) som beräknar behandlingskostnaderna för Käppalaverket samt fordonsgasproduktionen.
  • ”Förstudie förbehandlingsanläggning” (WSP, 2010) som beräknar kostnaderna för den centrala förbehandlingen av matavfallet.
  • ”Projekt Käppala 2020” (Käppala, 2010a) som bland annat rör utbyggnader som krävs för att Käppalaverket ska kunna ta emot matavfallet.
  • ”STIL-Projektet” (Ramböll, 2010) som berör kostnaderna för den utökade slamhantering som bland annat matavfallet kommer att kräva.
  • ”Organisk Mottagning Förstudie – Sammanfattning” (Käppala, 2010b) som sammanfattar kostnaderna för en mottagningsstation vid Käppalaverket.
  • ”Hygieniseringskrav vid rötning av avloppsslam och matavfall” (Breitholtz m.fl., 2010)

Syftet med BOA+

Syftet med denna utredning är att sammanställa slutsatserna och beräkningarna från de ovan nämnda rapporterna med målet att få fram en slutgiltig kostnad för hela behandlingen av matavfallet, från att det tas emot på mottagningsstationen till att rötresten hamnar på åkermark och fordonsgasen levereras till tankstation. Följande frågor behöver besvaras:

- Kostnader för förbehandling
- Kostnader för transport
- Kostnader för behandling på Käppalaverket
- Hygieniseringsfrågan, krav, kostnader
- Intäkter kopplat till den ökade gasproduktionen
- Alternativkostnad för SÖRAB (upphandlad tjänst)

Beräkningarna i utredningen utgår från att 30 000 ton matavfall levereras till mottagningsstationen varje år och två typer av förbehandling har jämförts. Det ena alternativet på förbehandlingsanläggning är en avancerad men robust förbehandlingsanläggning som sönderdelar huvuddelen av avfallet inför rötningsprocesen (presenterat i WSPs utredning 2010) och en enklare anläggning där avfallet pressas och en betydligt större andel kommer att utgöra rejekt och inte tillföras rötningen.

Sammanfattande slutsatser

  • Kostnaderna, drift och kapital, för förbehandlingsanläggningen varierar beroende på hur mycket rejekt som måste transporteras till förbränning, och på om matavfallsslurryn hygieniseras eller inte under förbehandlingen.
  • Även kostnaderna för Käppalaverket varierar beroende på rejektmängder och TS-halt på det levererade matavfallet. Höga rejektmängder betyder också mindre producerad mängd fordonsgas.
  • Behovet av hygienisering i förbehandlingsanläggningen är beroende av om Kemicond kan godkännas som metod eller om annan hygienisering införs vid Käppalaverket. I framtiden kommer någon form av hygienisering av det rötade avloppsslammet vid Käppalaverket att krävas. I första hand bör därför hygieniseringen ske vid verket och inte vid förbehandlingen.
  • Intäkterna i anläggning där avfallet pressas eller av typ som redovisas i WSPs utredning med hygienisering i förbehandlingen kommer inte att täcka kostnaderna. Det beror främst på kostnaderna för förbränning och hygienisering vid förbehandling är relativt höga. WSP-alternativet utan hygienisering vid förbehandling ger däremot högre intäkter än kostnader, och vinsten ligger på drygt tre miljoner kronor per år räknat på marknadsvärdet av fordonsgasen. Nollalternativet ger bara kostnader, ingen intäkt för gasen.

Resultatet från utredningen kommer, mer detaljerat, att redovisas för såväl Käppalas som SÖRABs styrelser efter sommaren för ställningstagande om eventuellt fortsatt samarbete och gemensamma satsningar.

Mer information kring projektet kan fås av Ingrid Olsson, miljö- och utvecklingschef SÖRAB, e-post: ingrid.olsson@sorab.se, telefon: 08-505 804 03.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår